Den som ljuger en gång kan ljuga en gång till. Jag litar inte på Vladimir Putins ord. Bara på hans gärningar. Så jag väntar med att hurra över fyrpartssamtalet i Genève  tills jag sett orden bli kött, för att denna långfredag använda ett bibliskt uttryck.

I ett telefonväkteri i tv medger nu Putin att rysk trupp deltog i annekteringen av Krim. Medan den pågick nekade han blankt.

Nu ska plötsligt paramilitära grupper i östra Ukraina avväpnas och ockuperade myndighetsbyggnader återlämnas och till detta har Putin sagt sitt ja och amen. Samtidigt förnekar han fortsättningsvis att rysk trupp finns i området.

Kan vi hoppas att en svensk vinter efterträds av vår och sommar kan vi väl hoppas att det här är sant. Eller?

Att jag mitt i den smällkallaste vinter tror på spirande, grönskade liv om några månader beror ju på erfarenheten. Så brukar det bli. År efter år.

I fallet Putin är erfarenheten en annan. Han brukar inte släppa sitt frostiga grepp så lätt. Han ger inte upp sin vilja lika regelbundet som vintern gör det.

Det är utomordentligt bra om den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE kommer igång med medling i Ukraina-frågan. Och jag vill inte vara en sur pessimist. Men jag vill gärna vara en realist.

Därför får mina hurrarop vänta tills jag ser att Putin inte ljuger också denna gång. Det är påsk, och jag tror bara på ord som blir kött.

Löften kan förebåda en ljusare verklighet, det är sant. Men löften kan också vara luft. Bara luft.