I lokalen fanns ett 50-tal pensionärer, som träffas regelbundet och lär sig mer om internet, datorer och surfplattor. Ämnet för min föreläsning kändes helt rätt: ”Passionärerna – det är vi, det”.

SeniorNet i Nacka hade bjudit in mig till sin terminsavslutning. Den hölls i Nacka Seniorcenter.

När jag anlände såg jag en blåmålad tramporgel stå lite undanskuffad i hallen. För ett ögonblick tänkte jag föreslå att vi skulle bära in den i föreläsningssalen och sjunga ”Den blomstertid nu kommer”, som på en gammal hederlig skolavslutning.

Men så blev det inte. Däremot blev det kaffe och tårta efter mitt föredrag.

Äldsta deltagaren var 94 år. Hon har skrivit en bok om sitt liv. Oavsett ålder verkade alla alerta och ivriga att lära mer och lära nytt. Föredraget följdes av frågor. Och efteråt ville många prata med föreläsaren.

Det var kort sagt en riktigt fin eftermiddag, väl värd utflykten från Sollentuna trots plågsam köbildning i trafiken.

När jag stod där i talarstolen och blickade ut över de gråa pantrarna tänkte jag på vad de betytt för samhällsutvecklingen. Men också på vad de fortfarande kan betyda. Tänk om de bestämmer sig för ett riktigt pantersprång i en viss riktning i höstens val. Vad kan inte hända då.

En fjärdedel av väljarkåren i Sverige är 65 år eller mer. Där finns en politisk potential som partierna inte riktigt fattat. Tror jag. Om något parti lyckas attrahera denna åldersgrupp så starkt, att en större andel – jag säger inte alla, men en större andel – bestämmer sig för att stödja detta parti, så kan det kasta alla valprognoser över ända.

Statsvetarna säger, att de äldre väljarna inte är lika lojala som tidigare. Många av dem kan mycket väl tänka sig att byta parti. Varför satsar då inte ledande politiker mer på att locka dem?

Kanske för att det uppfattas som viktigare att locka unga väljare. Pensionärerna är ändå snart ute ur leken. Inget parti skryter med att de har många gamla väljare, däremot anses det vara bra reklam om man har många unga supportrar.

Av de 349 ledamöter som valdes in i riksdagen 2010 var åtta 65 år eller äldre. Det är inte ens 3 procent. Av motionerna som lades i riksdagen 2012/2013 handlade 40 om äldrefrågor, 300 om skolan, 270 om arbetslöshet och 250 om polisen (siffrorna hämtade från en PRO-rapport).

Man kan då inte säga att partierna flörtar med de äldre. Tvärtom.

Om något parti vaknar så kan de övriga få bevittna tidernas pantersprång och tvingas möta morgondagen i ett nytt politiskt landskap. Det blir spännande.