Kan jag kasta dem nu, böckerna om prostatacancer som läkaren gav mig för snart tio år sedan när jag fått diagnosen och måste välja behandlingsform? Jag valde operation. 

Städningen av mina bokhyllor väcker minnen. Och tankar.

Ett häfte heter ”Prostatacancer – råd, rön, möjligheter”. En bok på drygt hundra sidor har titeln ”Prostatacancer – information för patienter och anhöriga”. De ligger i avdelningen för samhällslitteratur. Mellan teologin och skönlitteraturen. Gränserna flyter lite i min bokhylla, men ungefär så är organisationen tänkt.

Städningen är beordrad. Böcker dammar. Nu anser min bättre och ordentligare hälft att det är dags för att plocka ut böckerna, dammsuga dem och torka rent i hyllorna. En och annan bok som med säkerhet inte kommer att användas mer får gå till pappersåtervinningen. Det skapar utrymme för nya böcker.

Så då är frågan: behöver jag informationen om prostatacancer? Jag går fortfarande på årlig kontroll. Hittills har allt sett bra ut. Och jag minns att läkaren på S:t Göran sa, att ju längre tid som förflyter efter operationen utan förhöjt PSA-värde, dess större är chansen att jag är botad. Att sjukdomen aldrig mer kommer att göra sig påmind.

Nu har det snart gått tio år.

Värst var ovisshetens tid, innan beskedet om förhöjt PSA-värde efterträddes av ett annat besked: Du har prostatacancer. Sedan var det upp till mig att välja behandlingsform. Konstigt, tyckte jag då och tycker fortfarande. Det är ju inte patienten som är expert, utan läkaren. Men så var det. Och så är det, om jag förstått saken rätt.

När det valet var gjort löpte allt i stort sett smidigt och bra. Efter fyra veckor var jag tillbaka på jobbet. Och så småningom skrev jag ”Dagar av dimma, dagar av sol”. Boken handlar om den mentala resa som startar när man får en cancerdiagnos. Fortfarande får jag telefonsamtal från män med prostatacancer som läst den. Som tackar. Men som framför allt vill prata.

Så hur gör jag, ska jag kasta informationslitteraturen jag fick i samband med diagnosen och operationen? Först la jag böckerna i högen bortsorterade. Sedan tog jag tillbaka dem. Inte för att jag fruktar att sjukdomen ska dyka upp igen.

Men det är nyttigt att ibland påminnas om allt man har skäl att vara tacksam för. Tacksam för dagarna av dimma och dagarna av sol. Tacksam för livet.

Och tacksam för att städning av bokhyllor kan bidra till ett fördjupat perspektiv på detta liv.