Jag gick lite avvaktande men också nyfiken till Dagens Nyheters seminarium om hur man driver eget. Det var fullsmockat i Hotell Rivals konferenslokaler. Stämningen var god, liksom kaffet och bullen. Bäst var Christer Olsson, fiskarpojken från Öckerö som måste vara svensk mästare på att förmedla inspiration. En väckelsepredikant av Guds nåde, om jag säger så.
En av föreläsarna, Annika R Malmberg, expert på effektivitet, riktade sig till säljare. Jag hör inte till den gruppen, men eftersom jag ibland är köpare så försökte jag plocka upp lite lärdom ur hennes låda med roliga tips. Roligast var när hon med hjälp av olikfärgade kepsar beskrev kunderna och hur de ska hanteras. Varje färg stod för en egenskap. Utgångspunkt: Vi är alla olika, och en god säljare ska vara bra på snabbanalys. Vad är det för typ av kund som kliver in genom butiksdörren, och hur ska just den kundsorten bemötas?
Det fick mig att fundera. Vad är jag för sorts kund? Jo, jag är en sådan där som vill vara ifred en stund. Gå omkring och kolla utan säljarflås i nacken. Tills jag begär hjälp, och då vill jag ha fakta, fakta, fakta. Och en känsla av att säljaren bryr sig om mitt behov mer än sitt dagsresultat i kassan, och hjälper mig att jämföra utifrån mitt behov. Ingenting annat.
Det är inte lätt att vara kund i denna tid, när valmöjligheterna ibland känns enormt överdrivna. Vilken människa behöver tjugofem tandkrämssorter att välja mellan? Eller hundrafemtio sorters kaffebryggare, för att ta ett för mig aktuellt exempel.
Vi skulle alltså köpa ny kaffebryggare, hustrun och jag. Läste på nätet, jämförde modeller och finesser, blev inte klok på att bryggare som verkade väldigt lika hade vitt skilda priser, medan bryggare med stor skillnad i utrustning kunde kosta ungefär lika mycket. Suck. Det blir nog ingen ny kaffebryggare, sa vi till vandra. Vi får hålla ut med den vi har, bryggaren som blivit nyckfull på gamla dagar, som vi gamla gärna blir.
Men så for vi ändå iväg till en av de här jätteladorna med elektronik. Utan att vara särskilt förhoppningsfulla. Vi hittade den avdelning där kaffebryggarna stod och började botanisera och diskutera. Till slut hade vi kört fast, hustrun letade reda på två säljare och frågade om någon av dem visste något om kaffebryggare. Ja, sa en av dem, jag gör det. Jag vet allt om den varusorten.
Vilken tur. Det är inte varje dag man hittar en säljare med det trygga självförtroendet.
Men bäst var att han hade rätt. Han kunde. Han visste. Han förklarade skillnader i pris. Och han brydde sig. Viktigt, viktigt, hade man sagt på DN:s Driva eget-dag. Bry dig, säljare, bry dig!
Slutresultat? Vi landade inte i den dyraste bryggaren, som vi faktiskt hade räknat med från början. Men när säljaren hört vad vi ville ha ledde han oss rätt och sa: Skulle jag själv köpa bryggare i dag, skulle valet stå mellan de här två.
En dyrare. En billigare. Inte jättebillig, men billigare än de dyraste. Den senare saknade en finess som vi kunde undvara. Varför då betala för den? Slutet gott, allting gott – även kaffet.
Vi lämnade en nöjd säljare som kunnat orientera ett par förvirrade kunder – jo, han sken som en sol när jag sa att han varit till stor hjälp och att vi var tacksamma.
Slutsats för min del: Konsten att bli en nöjd kund består ofta i att hitta rätt säljare. Det är kanske dom som borde ha olikfärgade kepsar på sig, där färgen skvallrar om sorten.
RSS – inlägg
Killen från Ökerö har nog lärt sig konsten i någon av kyrkorna på Ökerö.
Jag är som du Birger Säljare stör mig ej, Stör ni mig går jag ut. Sedan fakta fakta fakta
Birger tack för tipset om kepsar på säljare