Har jag det bäst i världen?

Enligt Help Age Internationals globala rankning av de äldres levnadsvillkor i olika länder har jag det bäst i världen. Stämmer det?

Sverige toppar, följt av Norge och Tyskland. Här finns världens bästa livskvalitet och levnadsvillkor för folk över 60.

Svenska Dagbladet berättar i dag om rapporten, som ju inte precis berör någon perifer grupp. I dag är 11 procent av jordens befolkning över 60 år. 2050 kommer nästan en fjärdedel att tillhöra den åldersgruppen. Redan i dag finns fler 60+ än barn under 5 år. Om ett par generationer beräknas fler i världen vara över 60 än unga under 15. Tanken svindlar.

Det är första gången undersökningen görs. Jämförelsematerial saknas alltså. Och det har varit svårt, för att inte säga omöjligt, att få in relevant statistik från många afrikanska länder. Det medger Help Age International, en biståndsorganisation som bevakar de äldres rättigheter. Siffrorna ska alltså tas med en rejäl nypa salt.

Hur är då denna rankning, omfattande 91 länder, gjord? Vilka är paramentrarna?

De är insorterade i fyra huvudgrupper: hälsa, arbete, utbildning och äldrevänlig miljö.

Av de grupperna är den fjärde mest lös i konturerna och svårast att bedöma. Där har man försökt mäta sådant som sociala nätverk, rättigheter, fysisk säkerhet, transportsystemens utformning för äldre, och så vidare.

Jag har besökt Hel Age Internationals hemsida (http://www.helpage.org) som publicerar undersökningen. Där det finns mycket att hämta för den intresserade. Det jag inte hittat är en mätning av attityden till äldre, den som inte enbart kan speglas av reflexer från en lång och djupt förankrad välfärdshistoria (det är i dagarna 100 år sedan folkpensionen infördes i Sverige). Kanske jag missat det – leta gärna i materialet och kommentera eventuella fynd i min blogg.

Min erfarenhet från resor i en del av de utvecklingsländer som återfinns i botten på Global Age Watch Index är att jag, på grund av min ålder, blir bättre bemött än yngre. Det finns en respekt för ålder och livserfarenhet som jag ibland kan sakna i Sverige. Attityden är annorlunda. Mer generös, mer bejakande, mindre bortsorterande.

Med den reservationen gjord är jag ändå beredd att instämma i Help Age Internationals slutsats: Jag har det bra. Väldigt bra.

Bäst i världen? Det kan jag inte bedöma, eftersom jag inte levt mitt liv som äldre i något annat land än Sverige utan bara varit kortvarig gäst i andras verkligheter.

Men bra har jag det.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.