Toleransens självutnämnda riddare är ibland likna nakna som sagans kejsare. Och precis som i H.C. Andersens berättelse råder tystnad om sakförhållandet, eftersom den som säger att kejsaren (riddaren) är naken i förhand stämplats som korkad. Och vem vill framstå som en dumbom?

De nakna riddarna av toleransordern hade en stor dag i samband med Fredrik Reinfeldts utnämning av ny arbetsmarknadsminister. ”Man måste ju kunna vara troende och ändå ingå i regeringen”, förklarade statsministern försiktigt i sin presentation. (Man kan ju ett ögonblick reflektera över i vilket annat land en sådan kommentar skulle anses behövlig.) Det hindrade inte att erkännande yttranden om Elisabeth Svantessons kompetens snabbt hamnade i skuggan av ängsliga och ibland mycket upprörda kommentarer om hennes religiösa tro och övertygelse. Att hon är en nationalekonom som skrivit en licentiatavhandling om nyanländas situation på arbetsmarknaden och att hon varit ordförande för riksdagens arbetsmarknadsutskott vägde fjäderlätt mot det faktum, att hon har sin hemvist i trosrörelsen och tidigare varit aktiv i organisationen Ja till livet.

I en Aktuellt-intervju förklarade den nyutnämnda ministern, att hon i dag inte har en svart-vit syn på abort, men att hon betraktar abortfrågan som svår och komplex. Och att hon ställt sig – och står – bakom den svenska abortlagstiftningen.

Men det räcker förstås inte för toleransens nakna riddare, de vars egen intolerans mot andras tro och övertygelse är dold av den magiska väv som dumbommar inte ser. Enligt åsiktselitens favoritskrädderi, alltså.

Morgonen efter utnämningen mal Sveriges radios nyhetskvarn utnämningen, som kallas mycket kontroversiell. Inte för att Elisabeth Svantesson skulle vara inkompetent, utan för att hon är en kristen som anser abortfrågan vara komplex och svår. Public service smaskade på så det stänkte.

RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros, inkallad för att kommentera utnämningen av arbetsmarknadsministern i P1-morgon, förklarar att abortfrågan är en enkel och självklar sak. En svensk minister ska inte tillåtas säga något annat. Det här är väldigt allvarligt, får lyssnarna veta. ”Jag skulle vilja att hon sa att hon står bakom svensk lagstiftning i abortfrågan”, förklarar RFSU:s förbundsordförande.

Visserligen var timmen tidig, men nog borde debattledaren Tomas Ramberg ha påmint programgästen om att det var exakt vad Elisabeth Svantesson gjorde i Aktuellt-intervjun kvällen innan. Men det var väl viktigt att toleransens självutnämnda riddare fick framstå som väl påklädda.

I Dagens Nyheter skriver den politiska kommentatorn Maria Crofts, att Reinfeldt tar en risk när han utnämner en så kontroversiell person till arbetsmarknadsminister. ”Hennes religiösa engagemang kan flytta fokus från arbetsmarknadsfrågorna.”

Ja, Crofts och praktiskt taget hela gänget av journalister och kommentatorer jobbade hårt på den detaljen omedelbart efter utnämningen. Utan dröjsmål, och, tydligen, utan att tänka efter före. Att flytta fokus från ministerns arbetsområde till hennes religiösa tro, alltså. Samma gäng som brukar predika vikten av religiös mångfald och tolerans mot dem som inte är mainstream.

Dessbättre har, efter lite betänketid, också en och annan mer sansad medieröst tagit till orda. Men tyckarscenen domineras dessvärre av riddare som tror att de bär toleransens mantel fast de i själva verket är nakna.

Till sist: Jag är inte moderat. Jag tillhör inte Livets ord. Men jag är en troende kristen som tycker att etiska frågor – inklusive abortfrågan – ofta är komplexa. Det kanske räcker för ett riddarspjut i ryggen.

Den risken tar jag.