Jag är inte enbart en konsument. Numera är jag också en vara.

Du med.

Dagens Nyheter har förtjänstfullt lyft fram en skum affärsverksamhet i ljuset. Skum men laglig. Det handlar om myndigheternas handel med personuppgift.

Jag har blivit en handelsvara, mot min vetskap och mot min vilja.

Du med. Eller du kanske visste, vad vet jag. Men du ville knappast.

Det är en sak att myndigheterna har makt att samla in information om medborgarna – även utan vårt medgivande. En vettig samhällsplanering vore knappast möjlig utan denna myndighetsutövning.

Offentlighetsprincipen gör att myndigheterna ska vara öppna för insyn och lägga alla icke hemligstämplade papper på bordet. Detta är rent av en grundsten i demokratibygget. Men att göra en handelsvara av lagrade personuppgifter är inte syftet med demokratisk öppenhet.

Den här vidareförsäljningen av uppgifter, insamlade för det allmänna bästa, ska hjälpa företag att träffa rätt med sin reklam. Rätten till demokratisk insyn utnyttjas för kommersiella ändamål. Inte kul.

Och detta inte bara med myndigheternas goda minne, utan rent av på myndigheternas initiativ. ”Vi vill kunna leverera precis de uppgifter som våra kunder söker”, skryter Transportstyrelsen, som säljer personuppgifter för närmare 30 miljoner per år, enligt DN.

I samma tidning försvarar Bolagsverkets generaldirektör Annika Brännström försäljningen.

”Vi har inget ansvar för hur uppgifterna används i nästa led”, säger hon.

Vi har hört det förut, från vapenexportens ivrigaste försvarare. Ansvaret följer med varan och hamnar hos köparen, menar man.

Den uppfattningen delar jag inte. Också säljaren har ett ansvar. Ett stort ansvar.

Nu har jag själv blivit en exportvara, och säljaren – myndigheterna – tvår sina händer och cashar in.

Lagligt, ja visst. Moraliskt? Nej. Och i ett samhälle där pengarna betyder mer än moralen spricker den gemensamma grunden som uttorkad jord.

Vad som växer där är törnen och tistlar, och inte träd med goda frukter.