”Men när man lärt sig allt som läras kan – att upprepningar är stilens död, att onödiga ord tynger som en sten, att superlativen är riskabla för den som vill vinna tilltro och tusen andra regler, har man ändå ingenstans kommit.”

Citatet är från en bok av Olof Lagercrantz. Den heter ”Om konsten att läsa och skriva”. Jag läser den och ett gäng andra böcker under förberedelsen av en skrivarkurs på Gullbrannagården (29-31 juli) och känner mig precis så. Som om jag ingenstans kommit. Och nu ska jag lära andra. Hur dum får man vara, egentligen?

Men så läser jag tröstande ord hos författaren Lars-Åke Augustsson:

”Talang är överskattad. Att ha lätt att finna ord, formuleringar, idéer kan ju aldrig skada, men vad som verkligen krävs är självförtroende, villighet att slita hårt och att slutföra vad man påbörjat”.

Alltså, en matsked självförtroende, så ska väl det här ordna sig. Har förresten inte samme man en gång sagt, att man måste skriva mycket skit innan man kan skriva någonting bra? Jo, förvisso.

Behöver jag en mer besk medicin, så är det bara att läsa vad Åsa Larsson, framgångsrik deckarförfattare, säger i en av böckerna som ligger i förberedelsehögen: ”Det finns inga ursäkter för att inte skriva om man verkligen vill.”

Det här blir tredje sommaren jag leder en skrivarkurs på fantastiska Gullbrannagården utanför Halmstad. Så jag vet ungefär vad som väntar. En härlig miljö, ett bra boende, god mat, och varmt värdskap utövat av Ewa och Magnus Bylander.

Och så dessa kursdeltagare, som lär mig minst lika mycket som jag lär dem. I år är 15 personer anmälda. Jag känner igen några av namnen; de var med också i fjol. Av dem har nu en givit ut en bok, och en annan har fått sitt manus antaget av ett förlag.

Vi hade hur roligt som helst under fjolårets kurs, så mina förväntningar är högt ställda.

Fast inför det roliga är jag ändå lite orolig. Jag behöver nog en matsked till av den medicin som heter självförtroende.