Bör ateisterna bygga egna tempel där de kan bearbeta de existentiella frågorna under vackra och värdiga former? Bör de forma egna riter som tolkar livet? Debatten pågår.

Och en undran inställer sig. Om nu Gud inte finns, om människan enbart är ett djur bland alla andra och inte skapad till hans avbild, varifrån kommer denna iver att kopiera dyrkan av honom? Var finns denna längtans källa?