Packar för Turkiet

Jag packar för jobbresa till Turkiet. Så lätt som möjligt; denna gång tänker jag klara mig med kabinväskan. Avfärd i morgon förmiddag.

Även om jag inte kommer att befinna mig nära gränsen till Syrien så läser jag förstås senaste nytt om konflikten mellan de två länderna med ett speciellt intresse. Spänningen stiger sedan Turkiet tvingat ned ett syriskt trafikflygplan med militär utrustning i lasten och Syrien nu, som motdrag, stängt luftrummet för turkiskt flyg.

Långt mindre spänningsfylld var min färd till Borlänge i torsdags. Också det en jobbresa: Jag skulle berätta om min bok ”Passionärerna” på en seniorsamling arrangerad av RPG (Riksförbundet pensionärsgemenskap) som hölls i ortens pingstkyrka.

I bilen hade jag sällskap med två damer; min fru, uppväxt i Borlängebygden, och Greta, som bott många år i staden och varit mycket aktiv i Pingstkyrkans barn- och ungdomsarbete. Hustruns ålder utelämnar jag. Greta, numera stockholmare, är 94 – en passionär som älskar livet och att umgås med folk.

Hennes möte med gamla vänner blev denna dag fyllt av glädje och goda minnen. Jag intervjuade henne och hon fick berätta om sin tid i Borlänge, och sitt nya liv i Stockholm. Som hon gillar.

– Man varnade mig för att det skulle vara svårt att få nya vänner i min ålder. Men inte, det har gått väldigt bra, sa hon och berättade om livet i hennes nya andliga hem, Filadelfia på Rörstrandsgatan.

Och jag kunde inte låta bli ett reflektera över vilken rikedom det är att finnas med i ett sammanhang, i en kristen församlingsmiljö, eller i ett levande föreningsliv av annat slag.

RPG i Borlänge visade upp just en sådan rikedom denna dag. Mycket folk. God stämning. Sång och kaffe. Gamla vänner som möttes i livliga samtal och glada skratt.

Det var en lätt att föreläsa om ett rikt liv efter 65 i denna miljö.

Men nu packar jag som sagt för Turkiet, för nya möten, nya kontakter, nya intryck. Det är också en stor förmån är man är plus 65. Ja, OK då, plus 70.

Och i går kväll satt tre kyrkoledare från DR Kongo vid vårt middagsbord och gav mig nya intressanta insikter i ett liv och en värld långt från Sollentuna centrum.

Det är bara att tacka och ta emot och resa vidare i livet med lätt packning – för det fina med intryck och kunskap och vänskap är att det är viktiga värden som inte tynger, utan tvärtom gör vandringen lättare.

En reaktion till “Packar för Turkiet

  1. Här kan du studera hur
    de gamla respekteras, men de ser i allmänhet mycket äldre ut än vad passet säger. Så vad kan vi lära oss?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.