Detta skriver jag på midsommarafton, när solen strålar från en klarblå himmel (en av många slitna klichéer i min verktygslåda). Fint är det. Och grönskar är frisk och glad efter allt duschande denna försommar.

Medan de flesta åkt bort, till landet, har jag åkt hem, till lägenheten i Sollentuna. På vår idylliska uteplats har jag just avnjutit morgontidningen och delar av senaste Axess, en alltmer oumbärlig tidskrift, tillsammans med ett antal koppar kaffe (tre tror jag det blev).

Sent i går kväll kom min förträffliga hustru och jag tillbaka från en runda till två av våra stora kristna sommarkonferenser, Nyhemsveckan (Västergötland) och Torpkonferensen (Närke). Evenemang som lever i en märklig medieskugga, trots att det är jättelika folkrörelsemanifestationer där många tusen människor i alla åldrar samlas.

Färden i går, från Mullsjö och uppåt på västra sidan av Vättern, gick i rätt långsam takt genom att fantastiskt sommarlandskap. Så vackert att man nästan ville gråta.

På båda konferenserna hade Libris arrangerat seminarier, där jag berättade om min nya bok ”Passionärerna” och samtalade med ett par av de i boken intervjuade pensionärer som går vidare i livet med nyfikenhet och glädje.

I Nyhem Marianne Henriksson-Holmström, legendarisk lärare, missionär och församlingsarbetare bland barn. Vid 78 års ålder far hon runt i skolklasser och berättar om barns villkor i Afrika och lär eleverna att det är coolt att vara snäll och artig och trevlig. (Och hon är älskad av barnen. Och av lärarna.)

I Torpkonferensen en annan Marianne, Johansson till efternamnet, som fyller 92 i augusti. Hon är fortfarande full av livslust, och med glasklart minne och aldrig sviktande vokabulär berättade hon dråpliga minen från sitt dramatiska liv så att publiken vek sig av skratt.

Jag kände mig oerhört privilegierad som fick vara dessa alerta damers samtalspartner när vi diskuterade seniorernas plats i kyrka och samhälle.

Färden hem från Torp i den sena sommarkvällen bjöd på sköna scenerier medan solen motvilligt försvann bakom horisonten och lämnade ett kvardröjande ljus på himlen. Sverige är fantastiskt, särskilt den här årstiden!

Nu ska hustrun och jag strax ladda picknick-korgen och åka till några goda vänners sommarviste i det lummiga Mälarlandskapet. De har varit vänliga nog att inbjuda oss.

Det har jag också blivit påmind om under vår lilla sommarturné: Man kan aldrig nog uppskatta alla fantastiska vänner som livet ger en.