Söndagen den 16 februari tog rebellgruppen M23 full kontroll över Södra Kivus centralort Bukavu, där det numera världsberömda Panzisjukhuset finns. Ett sjukhus vars grundare Denis Mukwege fick Nobels fredspris 2018 för sin kamp mot sexuellt våld i krig och väpnade konflikter.

Då hade redan DR Kongos reguljära armé packat och dragit. Ja, packat och packat – de lämnade vapen efter sig, som plockades upp av gäng och enskilda banditer som rånade butiker, sköt omkring sig och skapade allmän anarki.
Rebellarmén, som tidigare tagit kontroll över Norra Kivus huvudort Goma, kopplade genast sitt grepp om östra Kongo-Kinshasas näst största stad. Vad som händer nu vet ingen. Ett uttalat mål för denna rebellgrupp är att nå huvudstaden Kinshasa och överta landet. Är det möjligt?
Marie Berg, barnmorska och professor i vårdkunskap, arbetar periodvis med sjukvård och utbildning i Bukavu tillsammans med sin man, läkaren Urban Berg. De återvände därifrån för några dagar sedan, och jag har nyss haft telefonkontakt med det Göteborgsbaserade paret.
Marie dementerar pressuppgifter om att Panzisjukhuset evakuerats. Det är öppet och verksamhet pågår, bland annat vårdas människor som skadats under de här dramatiska dagarna.
Jag har fått frågor angående Denis Mukwege. Det är inte så att han gått i exil på grund av M23:s framfart i östra Kongo. Men han har en tid befunnit sig i Europa, bland annat besökt understödjare i Sverige och Norge. Var han finns just nu vet jag inte, men han är utanför Kongos gränser. I säkerhet, alltså.
Det kan man däremot inte säga om kongoleserna i den mineralrika och konfliktdrabbade östra delen av Kongo-Kinshasa. Människor flyr för sina liv. M23, som ingår i Alliance Fleuve Congo, AFC, är bara en av hundratalet rebellgrupper som gör livet surt för civilbefolkningen.
Jag finner det märkligt, att omvärlden inte kan göra mer för att bringa ordning i detta hörna världen. Och jag kan inte annat än misstänka, att östra Kongos enorma rikedom på mineraler, som den moderna teknologin är beroende av, spelar roll. Girighet mixad med etniska motsättningar och politiska maktambitioner är ett ruggigt effektivt recept på en dödande häxbrygd.