Just nu håller jag på och läser det senaste numret av tidskriften Axess. Ja, inte hela tiden, förstås, det här är en tidskrift som kräver sin tid, men också rikt belönar den som ägnar texterna sin uppmärksamhet.

I går kväll gjorde jag annat, nämligen såg TV-dokumentären Page one – ett år på New York Times (välsignade SVT-play). En mycket intressant spegling inte bara av tidningarnas tidning utan också av hur en hel bransch skakas av brutala omställningskrav på grund av ny teknik, nya vanor och annonspengarnas flykt.

I det läget ökar affärsintressets makt på de traditionella publicisternas bekostnad. Bokstäverna hamnar i siffrornas skugga. Redaktionerna krymper, journalistiken tunnas ut, tidningar som ingen trodde skulle beröras av krisen ger upp andan och dör. Nätets kostnadsfria nyhetsflöde tar över, ett osorterat flöde där väldigt mycket saknar den professionella journalistikens krav på källkontroll och värdering. Och språklig förpackning.

I det läget är jag glad över att det finns tidskrifter som Axess, tidskrifter som fördjupar, ger bakgrund, tillhandahåller instrument för utvärdering, vidgar horisonter. Och som gör det i välskrivna texter av kunniga skribenter. Det betyder inte att jag nickar instämmande till allt, men att jag blir en smula klokare också av texter där jag inte delar varje uppfattning.

I det senaste numret av Axess, som just nu ligger bredvid mig på skrivbordet, är temat ”Förebildens makt”. Ett angeläget ämne i en tid, när de eviga värdena förnekas samtidigt som personfixeringen i nuet tilltar.

Johan Lundberg ställer i sin ledare frågan om man verkligen i vår tid får hävda att ett agerande är bättre och mer eftersträvansvärt än något annat. Hela tidskriftsnumrets rungande svar är ”ja”.

Ledaren sätter in Europas blodiga historia under 1900-talet i en filosofisk kontext. ”Våld och förintelse är de självklara konsekvenserna av den nihilistiska förkunnelsen där inga tidlösa sanningar sägs existera…” Ledarskribenten talar om den förlorade förståelsen av ”att civilisationen hörrör dels ut tidlösa distinktioner mellan ont och gott; dels ur insikten om att människan får sin värdighet och sanna identitet inte genom vad hon är i egenskap av kött och blod utan genom sin andliga strävan efter vad hon borde vara.”

Tänkvärt. Läsvärt. Lite omtumlande. Liksom mycket annat i detta nummer av Axess, där superidolen Zlatan inte på vanligt vis framhålls som förebild utan som ett varnande exempel och kallas för en auktoritär personlighet med despotiska fasoner.

Bara det!