Hur många svenskar kommer att sitta klistrade framför TV:n klockan 21.00 lördagen den 26 maj för att följa Eurovision Song Contest i Baku? Vet inte, men några miljoner handlar det om. Hur många världsmedborgare följer evenemanget? Jag har inga siffror, anar bara att antalet är svindlande.

Och vad kommer alla dessa miljoner att få se? En andlöst glittrande show i megaformat, förstås. Underhållningsindustrin kan sin sak. Och någon brist på ekonomiska resurser tycks det inte finnas. Inte på det här området.

Men bakom det TV-sända glittret i Azserbajdzjans huvudstad finns en annan verklighet. Det vi får se är den fria företagsamheten på scenen, varvad med regimens friserade bild av landet. Det vi inte får se är förtrycket bakom kulisserna i en korrumperad diktatur.

Landets konstitution garanterar religionsfrihet. Landets regim tar sig dock friheten att agera på tvärs mot denna garanti. Alla religiösa grupper måste registreras av en statlig kommitté, SCWRA. Och religionslagen från 2010 är inte att leka med.

Forum 18, en norsk människorättsorganisation med speciellt fokus på religionsfrihet, ger ett exempel. En domstol i Baku stängde den 25 april Grater Grace Protestant Church, på SCWRA:s begäran. Varje religiös aktivitet av denna kyrka eller dess medlemmar är genom domstolsutslaget olaglig och leder till straff.

Beslutet kommer att överklagas av den drabbade kyrkan. Vad det nu kan leda till.

Alltså, full frihet på den extremt mediebevakade scenen i Baku den 26 maj. Förtryck och förföljelse bakom kulisserna. Något att tänka på för den hord av journalister som kommer att flockas kring drinkarna och snacksen och den bild av läget i landet som regimen serverar.