Vilken kvinna! Dagens Nyheter berättar om 81-åriga Gertrud Lyrung, en pensionerad gotlänska som varje sommar guidar ihop en massa pengar som går till bistånd åt behövande. Och plötsligt går det upp för mig, att jag faktiskt har sovit över några nätter hemma hos den pigga baptisttanten.

Det var för några år sedan, när Dagenreportern Hasse Boström och jag behövde logi under Almedalsveckan. Gertrud, som är änka, hyrde ut ett par rum i sin tegelvilla utanför ringmuren. Pengarna gick till Benin i Västafrika, där hon också spenderar lönen för sitt guidejobb. Och där den strävsamma gotländskan blivit en livlina för föräldralösa barn och aids-sjuka i behov av medicin. Enligt DN gnetar hon ihop mellan 30 000 och 40 000 kronor per månad, från april till oktober. Pengar som den pensionerade mellanstadieläraren anser  att andra behöver bättre.

Bra jobbat, Gertrud!

Hon skulle ha platsar bra i min bok ”Passionärerna” (Libris), som kommer ut nu i mitten av maj. Där har jag intervjuat seniorer som gått vidare i meningsfulla uppgifter efter avslutat yrkesliv. I boken kommer läsaren att möta personigheter som teaterchefen Kjerstin Dellert, expolitikerna Bengt Göransson och Thage G. Peterson, missionären Marianne Johansson, musikmakarna Gun-Britt och Lars-Erik Holgersson, med flera.

Jag är faschinerad av den här sortens människor, som inte sätter ett bittert fokus på sig själva när de inte längre är kvar i strålkastarljuset eller inte längre är efterfrågade på den vanliga arbetsmarknaden. De som ser möjligheterna att ändå påverka samhället och göra världen en smula bättre. Bara genom att se grannens behov, och agera. Eller, som i fallet Gertrud Lyrung, se utsattheten hos barn i en helt annan del av världen. Och göra något åt det.

Baptisttanten i Visby, som redan i barnaåren greps av missionärernas berättelser om en värld långt bortom stadens medeltida murar, kom inte med i min bok.

Hon är värd en helt egen, om jag ska döma av det fina reportaget i DN.