Mediernas avslöjande om Sveriges samarbete med diktaturstaten Saudiarabien på det militära områden fortsätter. Och fortsätter att oroa. Ledande politiker tvår sina händer för att kunna peka med ett rent finger på sina motståndare.

Nu senast kom Svenska Dagbladets avslöjande om hur Sverige sedan 1987 hjälpt Saudiarabien att bygga enorma underjordiska anläggningar för förvaring av bränsle som kan användas vid krig och andra nationella kriser. Statsminister Olof Palme var personligen mycket pådrivande när avtalet skrevs med diktaturstaten.

Aftonbladet nämner saken på ledarplats men vill av helst tala om det som hänt i närtid: ”Turerna kring själva vapenfabriken och regeringens försök till mörkläggning är en rent borgerlig affär” (26/4).

Man kan förstå tidningens reaktion – skandalen ska helst inte få kleta ned Socialdemokraterna. Men historien om vapenfabriken (som aldrig blev av) saknar inte socialdemokratiska aktörer.

2005, när Göran Persson regerade med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet,  undertecknade den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund ett mycket långtgående försvars- och säkerhetspolitiskt samarbetsavtal med Saudiarabien. I avtalet sägs bland annat: ”Vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt for sammansättning eller produktion av militär utrustning i den andra partens land.”

Kan det sägas tydligare? Här ger en socialdemokratisk regering grönt ljus för svenskt bistånd till saudisk vapentillverkning. Vapenfabriken är inte, som Aftonbladet påstår, en ”rent borgerlig affär”.

Detta säger jag inte för att försvara den borgerliga regeringen. Från det hållet kan man inte enbart skylla på socialdemokratiska avtal i det förgångna. Det har funnits möjlighet att kliva av. Det har inte skett. Det har gått att säga stopp. Vilket inte gjorts.

Om man inte enbart stirrar på Saudiarabien utan ser till Sveriges generella iver att sälja vapen har Moderaterna och Socialdemokraterna en samsyn som är ovanlig på andra områden. Svenska arbetstillfällen och inkomster väger tungt. Tyngre än mänskliga rättigheter, som inte tycks väga mer än papperet där de garanteras.

”Varken socialdemokrater eller moderater har särskilt mycket att vara stolta över”, skriver Aftonbladet helt riktigt. På ytterligare en punkt är jag beredd att hålla med ledarskribenten. I den nuvarande regeringen har moderatministrarna Carl Bildt och Ewa Björling kommit för lätt undan.