Mänskliga rättigheter gör sig väldigt fint på papper. Extra fint på fint papper med tjusiga stämplar och snirkliga underskrifter. Överenskommelserna mellan nationer och regeringar kallas konventioner eller fördrag.  De är tungt vägande dokument. I teorin.

Men lägg mänskliga rättigheter i praktiken i den ena vågskålen och pengar, stora pengar, i den andra, så får du se vad som väger tyngst. Pengarna. Utan tvivel pengarna.

Kina är en diktatur, där människor med förbjudna åsikter förtrycks och förföljs, fängslas och förnedras. Den arabiska våren ledde till batongernas höst i Kina, där regimen mer än allt fruktar att kraven på frihet och demokrati ska sprida sig till jätteriket och leda till oro och upplopp.

Utvecklingen har på senare tid gått åt fel håll i Kina, om vi talar om mänskliga rättigheter. Olympiska spel, affärsutbyte, allt det där som skulle bana väg för demokrati väger lättare än ett riskorn när frågan om den politiska makten ställs på sin spets.

Och i västvärldens länder med präktig demokrati och pärmar fulla av de goda föresatsernas konventioner är det pengarna som bestämmer. Till sist är det så. Och Kina har pengar. Där finns i dag världens största dollarreserv. Den kinesiska centralbanken har avsatt två investeringsfonder för satsningar i Europa och USA. Sammanlagt handlar det om 2100 miljarder kronor, som kan spenderas på ökat inflytande i omvärlden.

I dag äger Kina ungefär halva USA: utlandsskuld. Den amerikanska administrationen är beroende av nya Kinalån för att kunna betala räntor på sin statsskuld.

Det här är uppgifter som jag hämtat från en utmärkt artikel i Svenska Dagbladets näringslivsdel, en text skriven av Jonas Fröberg. Rubriken är: ”Kina kopplar greppet och världen blundar”.

Fröberg menar att Kina siktar mot världsherravälde, och att omvärlden av ekonomiska skäl blundar för den kinesiska diktaturens brott mot mänskliga rättigheter och låter jätten klampa på. Dels är man som låntagare i klorna på den kinesiska draken. Dels är Kina en jättemarknad, full av fina affärsmöjligheter. Varför ska man då störa med att börja prata om mänskliga rättigheter?

De väger ju ändå lätt i verklighetens vågskål.