Höjdhopparen Linus Thörnblad lägger av. Han har haft svårt att komma igen efter en svår depression och väljer nu att vårda sitt personliga välbefinnande i stället för att vårda karriären. Ett bra beslut som manar till efterföljd.

Det vi betraktare ser av elitidrottarnas liv är för det mesta de goda ögonblicken i strålkastarljuset när de bärs av publikens applåder eller hyllas med en medalj om halsen. Men den medaljen har en baksida som heter stress och press, krav och kritik. Det sliter mentalt.

Då och då läser vi och hör vi om elitidrottare som inte orkar med livet när karriären tar slut. När idrotten med sin prestationsfixering blir hela ens identitet, vad finns då kvar när strålkastarna släcks och uppmärksamheten riktas mot andra?

”Det viktigaste för mig nu är att bygga upp mig som människa och det får helt enkelt ta den tid det tar”, säger Linus Thörnblad till Svenska Dagbladet. Må idrottsvärlden lyssna! Att sänka de idrottsliga prestationskravens ribba behöver inte vara att fega ur, det kan för många vara att höja förutsättningarna för god livskvalitet.

Prioriteringen är rätt. Människan Linus Thörnblad är viktigare än elitidrottaren Linus Thörnblad. Och den ordningen gäller inte bara honom.