Det är lätt att göra fisksoppa av fisk, men svårt att göra fisk av fisksoppa, har något klok människa sagt. Bilden kan brukas i många sammanhang. Till exempel när det gäller förhållanden mellan lag och moral. Det är lätt att göra lag utifrån en given moral. Det omvända är betydligt svårare.

Att storföretag trixar med räntor och dotterbolag och allt vad det är för att slippa skatta är liksom ingen nyhet. Men nog höjde en och annan förvåningens ögonbryn när det här om dagen blev känt, att kommunala bolag gör precis detsamma.

På både det ena och det andra hållet försvaras förfarandet med att lagen ger möjlighet till detta, och då bör det utnyttjas. Finns ett kryphål – kryp! Glöm moralens ”bör” och gör det som går att göra!

Eller, som Hanne Kjöller skriver på Dagens Nyheters ledarsida i dag: ”Alla tycks uppehålla sig vid den lagliga aspekten, ingen vid den moraliska.”

När allt utgår från juridiken i stället för moralen kommer till sist hela vårt välfärdssystem att vila på en sorts katt och råtta-lek. Politikerna skapar lagar och regler för ett skattesystem, som ska ge pengar till skola, vård och omsorg. De som ska betala skatten anlitar experter på att hitta kryphål i regelverket, så att de slipper bidra till välfärdens ekonomiska förutsättning.

Hur hållbart är det i längden?

Men så går det när juridiken, inte moralen, ska styra.

Något viktigt har gått förlorat i vårt samhälle. Vi behöver hitta tillbaka till en gemensam moral som utgår från rättvisa och rättfärdighet, från alla människors lika värde, från begrepp som solidaritet och lojalitet. Om den snäva egennyttan är den enda gemensamma värdegrund vi har kvar, då kommer jakten på kryphål i lagen att fortsätta. Och då går det hål på välfärden.

Moralen är fisken, juridiken är fisksoppan. Det var en gång i världen ganska enkelt att forma lagar utifrån en given, allmän moral. Utifrån ett ”bör” formades ett ”gör”. Att nu utifrån det juridiska systemet återskapa denna moral är ungefär lika svårt som att göra fisk av fisksoppa.