Hälften av alla som flyttar från hemlandet till ett annat land är kristna. Detta enligt rapporten ”Faith on the move”, framtagen av Pew Research Center’s Forum on Religion & Public Life. Mest flyttbenägna är, procentuellt sett, judar. Rapporten presenteras i Dagen (15/3).
Bakom de här siffrorna finns förstås ekonomiska drivkrafter. Ett exempel. Många av de mexikaner som tar sig till USA är kristna. De lockas, liksom andra mexikanska emigranter, av en bättre ekonomisk framtid på andra sidan gränsen.
Bristen på religionsfrihet är en annan viktig faktor som driver människor från sina hemländer. Antisemitismen, som fortfarande lever och frodas och hotar det judiska folkets trygghet, har väl mer med rasistiska fördomar än med religion att göra. Vilket på intet sätt är en förmildrande omständighet.
Vi vet att kristna i dag utgör världens mest diskriminerade och förföljda religiösa grupp. Många försöker fly från förtrycket.
Ett exempel. För 30 år sedan bodde 1,3 miljoner kristna i Irak. I dag är de 300 000. I landet pågår bedriver militanta muslimer en formidabel terrorkampanj mot kristna. Den ger resultat. Och det som sker i Irak sker också på andra håll i Mellanöstern.
Förföljelse och förtryck på grund av religiös tro är inget nytt. Vi har erfarenheter av detta i vårt eget land. Den stora svenska emigrationsvågen på 1800-talet bottnade i två svåra bristsjukdomar: fattigdom och brist på religionsfrihet.
Konventikelplakatet från 1726, som var riktat mot pietismen, hindrade väckelsens folk från att samlas till bibelläsning och bön. Olydnad mot denna lag renderade fängelse på vatten och bröd. I Nordamerika lockade religionsfriheten lika mycket som hägrande möjligheter till god försörjning.
För en tid sedan kom jag att nämna detta svenska religionsförtryck för en känd svensk kulturperson. Hon hade ingen aning om att konventikelplakatet existerat eller att frikyrkligheten en gång förföljts i Sverige. Det är ju diskriminering, utbrast hon indignerat.
Jo, det kan man säga. Men reaktionen är nog rätt typisk, generellt sett, när det gäller förtryck och förföljelse av religiösa grupper. Här behövs mer kunskap! Och framför allt behövs mer religionsfrihet i världen. Det är en grundläggande mänsklig frihet som bidrar till fred och social stabilitet.
RSS – inlägg
Ja, konventikelplakatet var ju ett uttryck för statens och Svenska kyrkans religionsförtryck. Min morfarsfar, Carl Fredrik Grahl, öppnade sitt hem för lekmannapredikanter under senare delen av 1800-talet. Han blev på 1860-talet inkallad till kyrkostämman i Dals-Ed för att stå till svars för sitt ”brott mot den kyrkliga ordningen”. Han visste mer än kyrkoherden och kyrkorådet och sände sin torpare med besked om att konventikelplakatet flera år tidigare hade upphört att gälla. Kyrkoherden försvarade sin okunnighet med att han som präst inte hade tid att studera den borgeliga lagen. (J M Högfeldt, en av de tidiga frikyrkopredikanterna i Dalsland, berättar om denna händelse i sin skrift ”Minnen”).