En ensam amerikansk soldat, en trebarnspappa, stiger upp före gryningen, smyger iväg från sin militärbas i Kandahar, tar sig i mörkret till en by i närheten. Han går från hus till hus och skjuter 16 civila, varav nio är barn. Oskyldiga människor som råkar leva i fel land under fel tidsperiod. Sedan återvänder han till basen och berättar vad han gjort.

Hur är det möjligt?

Ett vansinnesdåd, säger president Barack Obama och beklagar djupt det inträffade. Visst, ett vansinnesdåd. Men varifrån kommer detta vansinne?

Man kan följa spåren av de grova amerikanska militärkängorna bakåt i tiden och finna samma vansinne. I Vietnam, där inte bara själva krigföringen på ett fullständigt vidrigt sätt drabbade en fattig och utsatt befolkning. Internationella Röda Korset beräknade efter krigets slut att 65 000–70 000 personer hade utsatts för folkrättsstridiga övergrepp av amerikanska och sydvietnamesiska fångvaktare.

I Irak samma sak. Ingen har väl glömt bilderna från Abu Ghurayb-fängelset, där amerikanska soldater utsatte irakiska fångar för sexuell tortyr och avskyvärda övergrepp.

Massmördaren i Kandahar var på sitt första uppdrag i Afghanistan, men hade gjort två perioder som soldat i Irak.

Sverige är, räknat per capita, världsledande vapenexportör. Det militärindustriella komplexets språkrör får det att låta som om militär upprustning och säkerhetspolitik är samma sak. Som om fredlig samlevnad mellan och i nationer bygger på en enda sak – så dödliga vapen som möjligt. Som om fred aldrig kan nås utan krig.

Men man ska komma ihåg att vandringen på våldsvägen gör något med människor. Krig gör något med människor. Vapen är inte bara en risk för den som hamnar i kikarsiktet, utan också för den som kramar avtryckaren.

Ett vansinnesdåd, visst. Men varifrån kommer vansinnet? Troligen ur det sinne som vant sig att lösa konflikter med dödligt våld och lärt sig att det handlar om att dödas eller dö och någonstans på vägen tappat känslan för människolivets värde och sin egen värdighet.

Krig gör något med människor. Offren finns både framför och bakom vapnen. Det är min övertygelse.