I många år har jag hört begravningstal över bokens framtid. Likafullt lever den. Likafullt ligger den till grund för de bästa samtalen i andra medier. Som televisionen. När någon inbjuds till en talkshow är det ofta med en nyutgiven bok i nypan. Det är bokens om är tv-nyheten. I de populäraste soffprogrammen är recensioner av och samtal om nyutgivna böcker ett säkert kort.

För några dagar sedan var jag på bokförlaget Libris vårträff i Göteborg. En trivsam samling, där förlagsfolket mötte författare och bokhandlare. När jag tog tåget hem sen eftermiddag var jag fylld av starka intryck, som författarna skapat.

Per Arne Dahl var där.  Präst i Norges storting och Oslos domkyrka, och populär författare och krönikör med stor erfarenhet av själavård. Han har skrivit boken ”Något att hoppas på när det värsta har hänt”.

Eftersom han i många år arbetat med människor i sorg tänkte han skriva en bok om sorgen. Den skulle bli något av en hyllning till dem som kämpar vidare efter en tung förlust, och en hjälp för dem som sörjer. I juli 2011 var den nästan klar. Då hände det ofattbara, sprängningarna i centrala Oslo och massakern på Utöya. Och boken fick skrivas om, men nya inslag från det fruktansvärda dåd som inte bara skakade vårt grannland utan stora delar av världen. Inklusive Sverige.

Att höra den lågmälde Per Arne Dahl berätta om sina upplevelser i samband med mötet med sörjande landsmän som trängdes i domkyrkan i Oslo och på andra platser omedelbart efter terrordådet var starkt. Och jag tänkte, en bok är rätt medium att förmedla detta. Läsaren kan stanna upp, fundera, begrunda, stillsamt vända blad och gå vidare i den takt som är möjlig.

En annan författare som under denna dag som fängslade mig var Ylva Eggehorn. Hon arbetar med en barnbok om Bibeln. Inte en traditionell barnbibel, utan en litterär gestaltning av bibliska berättelser. Skriven för barn. Eller för att läsas för barn. Med med den färgstarka fantasi och förmåga att fånga upp och lyfta fram humoristiska poänger tror jag boken också kan bli populär vuxenläsning.

Jag lovar, den blir häftig!

Bakgrunden är att ärkebiskopen bjudit in till ett möte i november 2012, där barnkonventionen står i centrum. I konventionen slås bland annat fast, att barn har rätt till andlig utveckling. Vad betyder det? Hur ska den rätten hanteras, av kyrkan, av den svenska staten? Vad betyder den rätten i skolmiljön?

Till detta möte ska Ylvas bok vara klar. Hennes härliga presentation på samlingen i Göteborg gör att jag med spänning ser fram mot resultatet av hennes arbete.

Boken lever. Länge leve boken!