Angal Bakos, en kristen universitetsutbildad farmaseut från Irak, ska kastas ut från Sverige. Trots att hon har jobb. Trots att apoteksbranschen lider brist på utbildad personal. Trots att hon nu fruktar för sitt och familjens liv – den kristna minoriteten lever farligt i Irak.

ABC berättade historien i måndags kväll. Jag råkade känna till den tidigare. Och jag vet att hennes arbetsgivare, Kerstin Parment, kämpat och kämpar hårt för att få behålla den omtyckta Angal.

Ett samhälle måste ha lagar och regler för att fungera. Ett laglöst samhälle är ett omänskligt samhälle. Men lagar och regler kan också fungera omänskligt, när byråkratin blundar för allt utom för bokstaven och paragrafen. När den blundar för människan.

I väntan på att asylansökan för familjen skulle behandlas sökte Angal Bakos praktiktjänst. Hon fann en sådan på P/S Apotek i centrala Stockholm. Efter en tid, när hon fick tillstånd att arbeta som asylsökande, blev hon anställd.

I november 2011 fick Angal Bakos avslag på sin ansökan om arbetstillstånd. Skäl: Reglerna säger att man ska ha arbetat sex månader för att få arbetstillstånd. Det hade bara gått fem månader när ansökan skickades in. Dock hade hon arbetat i sex månader, när avslaget klubbades. Även asylansökan och överklagandet till Migrationsdomstolen har avslagits.

Så nu ska Angel Bakos med familj kastas ut ur landet, till ett ovisst öde i Irak. Därifrån, har hon fått veta, kan hon på nytt söka arbetstillstånd i Sverige…

De som kastar ut familjen har lagen på sin sida. Men den som lyfter blicken från bokstaven och paragrafen kan inte säga, att detta är rättfärdigt. I det här fallet får ett cementerat byråkratiskt tänkande gå före mänsklig hänsyn. Och det är inte rätt.