Ska den nyfödda prinsessan Estelle i sitt vuxna liv tvingas till kristen tro? Frågan aktualiseras, föga oväntat, på Dagens Nyheters ledarsida (26/2). Där är reflexmässiga reaktioner mot klassisk kristen tro inte ovanliga, men frågan är om inte tidningen den här gången står mer på den levande trons än på militanta ateismens sida.

I Successionsordningen slås fast, ”att Konungen alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är.”

Och vad som i texten gäller en svensk konung gäller även en svensk drottning. Alltså ska måste den nyfödda prinsessan inte bara tvingas bli en kristen, utan också en kristen av den modell som Augsburgska bekännelsen föreskriver, för att kunna ta över tronen en dag.

Frågan är inte enbart om detta är rimligt. Frågan är också om inte detta är främmande för levande kristen tro. Jesus ställer oss inför ett fritt val. Människan kan bejaka hans erbjudande om lärjungaskap och efterföljd. Hon kan också säga nej. Utan det fria valet är kristen tro inte kristen tro.

När väckelserörelsen bröt fram i vårt land under 1800-talet var det i opposition mot en statskyrka i förfall. I stället för att tvingas till religiösa handlingar utan innehåll, där Augsburgska bekännelsen var viktigare än hjärtats tro och den personliga relationen till Frälsaren, ville man kunna samlas fritt till bibelläsning och bön. Det kunde vara intressant att höra ledande arvtagares mening om att en svensk tronarvinge ska tvingas till kristen tro av en modell som den politiska makten slagit fast.