Hon ringde och förklarade med neutral röst, att jag betalade för mycket för min telefon och att hon nu skulle sänka mina telefonräkningar. Jag skulle få ett papper på detta inom några dagar. Det lät inte som försäljning, utan som vanlig information.

Jag frågade om hon just höll på att sälja något till mig, försökte få mig att byar operatör eller något i den stilen. Och jo, så var det ju. Men jag skulle få allt på papper sedan. När det var klart. Och jag förklarade att jag, ett fossil från en annan tid, inte gjorde sådana affärer per telefon. Jag vill läsa villkor och andra små detaljer på papper eller på en hemsida. Ja, tack och hej, sa hon då.

Han ringde och frågade om det var Birger han talade med. Visst. ”Kanoon. Jag heter Tomas. Och jag är inte ute för att sälja nånting, det kan väl vara skönt att veta.”

Absolut, kompis Tomas (förlåt om du stavar Thomas och inte Tomas, svårt för mig att veta).

Vi har väl inte umgåtts så mycket, eftersom han uttalade Birger med g, som det stavas, och inte med j, Birjer, som det sägs.

Han ville bara inbjuda mig till en träff där jag skulle få veta hur jag kan dryga ut min pension. Jag skulle till och med få käka lunch medan jag lyssnade till något pensionsexpansionsexpert, eller vad det nu var. Passade den 4 juni? Nej tack, då fyller min fru år och vi firar vår 48:e bröllopsdag. Nå, men den…. Ja, och så fick jag ett nytt datum. Då pressade jag fram den obehagliga sanningen.  Du, kompis Tomas, jag är inte intresserad.

En häpen tystnad på flera tiondels sekunder uppstod.

”Men varför inte det?”

Och då slog Sur-Birger (läses som Sur-Birjer) til:

”Ursäkta, men jag känner mig inte skyldig att redovisa några skäl”.

Och så var vi inte kompisar längre.

Nu undrar vän av ordningen: Varför har du inte Nix? Svaret är: Det har jag, men det täcker inte företag, har jag fått veta. Och jag har en enskild firma: Ordkonsulten Birger Thureson, till er tjänst. Ett försök att dryga ut pensionen, alltså.

Själv skulle jag i all enkelhet vilja ge några råd till de genier, som jobbar ut mallarna för telefonförsäljarnas samtal.

1. Var ärlig. Vill du sälja en sak, så låtsas inte att du ringer för ett mysigt snack, bara. Eller för att informera om ett faktum som inte är ett faktum förrän jag i luddiga ordalag givit mitt medgivande och är fast.
2. Spela inte kompis. Det funkar inte på mig, knappast på min åldersgrupp, knappast på någon. Fast det sista vet jag inte säkert.
3. Uppträd som ett proffs. Det gör mig väl inte till Glad-Birger men det får mig i alla fall att uppträda artigt och korrekt tillbaka. Nu blir jag ju mest lite elak, vilket inte är bra för någon. Inte heller för mig själv.