Regeringen lägger fram förslag om ytterligare skärpning av vapenlagen. Bland annat ska det bli tuffare krav på dem som säljer vapen. Det förklarade justitieminister Beatrice Ask vid ett möte i Malmö på onsdagen. Ett möte som handlade om hur kriminaliteten i staden ska stoppas.
Långt bortom den horisonten, i helt andra delar av världen, flammar konflikter som kostar liv och blod och jagar män, kvinnor och barn från hus och hem och gör en förnedrande fattigdom bofast på bränd mark. Rätt in i den brasan kastar vapenhandlaren Sverige bränsle, dag efter dag, år efter år. Det ger ju pengar rätt in i den svenska statskassan.
Men i Malmö lovade justitieministern att klämma åt vapenhandlarna för att få bukt med kriminaliteten.
Inkonsekvent, Beatrice Ask! Eller är det inte kriminellt att ta livet av folk i främmande länder?
RSS – inlägg
Justitieministern ”basar” över det civila samhället. Men vem basar över de regler och förordningar som reglerar krigsindustrin? Är det inte regering och riksdag som bestämt ramverket? Vad kan justitieministern göra åt den saken? Är det inte snarare försvarsministerns bord eller försvarsutskottets där den borgerliga alliansen har majoritet? Den dystra sanningen är nog att krigsindustrin kommer att fortsätta att blomstra till dess att vapnen förstört sina upphovsmän och vår jord innan fridsfursten kommer och svärden smids till plogbillar. Bönder och fridsamma människor ska befolka vår jord när segerfursten styr med järnspira. Till dess får vi ägna oss åt att strö salt i förruttnelsen.
Dessutom kom jag över följande fakta vid en sökning på svensk försvarsindustri här representerad av Bofors: ”BAE Systems Bofors AB är ett företag som verkar inom områdena intelligent ammunition, indirekt eld, stridsfordon, marina och luftvärnssystem. Företaget styrs, leds och samordnas av det svenska aktiebolaget BAE Systems AB och ingår i den USA-baserade försvarskoncernen BAE Systems Inc., som i sin tur ägs av det brittiska BAE Systems.”
Här handlar det alltså om en multinationell vapenindustri vars lönsamhet genererar skatteintäkter för statskassan i produktionslandet och som gynnas av en tänjbar etik.